Det jag blev varse var att när man tar emot den ena klienten direkt efter den andra, så upptäcker man nya saker som inte är lika uppenbara när man bara tar sig an någon enstaka klient lite då och då, just för att man får väldigt markanta jämförelser. Och det var lite spännande! Jag har till exempel länge varit medveten om att mina händer i regel blir oerhört varma när jag ger healing. Men när jag tog klient efter klient upptäckte jag att det fanns en tydlig koppling mellan hettan i min händer och det som skulle behandlas, och likaså med klientens eget engagemang. Ju allvarligare problemet var, och ju mer engagerad klienten var i sin egen healingprocess, desto hetare blev händerna. Vid ett tillfälle uppe i Umeå blev händerna så glödheta att jag i princip förväntade mig att se brännblåsor i handflatorna när jag sedan tog bort händerna, och klienten själv bad om att få ha dem på sina spända axlar en liten stund för att få använda dem som värmedyna! Och detta var också den klient som hade den allvarligaste problematiken under dagarna där.

Jag har alltid ansett att healing består av en växelverkan mellan healer och klient, och att när båda är engagerade och ”med i matchen” blir också resultatet kraftfullare, men detta blev nu ännu tydligare än det redan var. Min egen del i det hela är naturligtvis att koppla på mig på, och sedan sända, helande energier, men det som nu blev tydligt var att det flödet blev starkare desto större behovet och klientens eget engagemang var – som om klienten själv, medvetet eller omedvetet, ”sög åt sig” och detta ökade flödet ytterligare. Och det var en spännande upptäckt, som möjliggjordes just av att ha ett antal klienter direkt efter varandra så att det blev en mera konkret jämförelse.

Med tanke på det har jag därför bestämt mig för att erbjuda privata healingsessioner i betydligt större utsträckning än tidigare, inte bara när jag är på annan ort i samband med att jag ska hålla kurs, utan även på hemmaplan här i Stockholm, i mån av tid. Jag lägger fortfarande stor fokus på egenvård och att stå i sin egen kraft, så det ingår alltid att man får med sig egna verktyg och tekniker för att använda själv i vardagen, både för att upprätthålla det som gjorts under en session och för att kunna förstärka det på egen hand. Eftersom det också finns ett ganska vanligt fenomen med att man ger bort sin egen kraft till en terapeut och mer eller mindre kan bli ”beroende” av det stödet, har jag också en gräns för hur många gånger man får komma, och denna är avsedd att både belysa och uppmuntra till eget ansvar och utveckling av den egna kraften. Men den som känner att lite extra stöd och en extra skjuts behövs är alltså välkommen, både i Stockholm och ofta även på andra orter när jag ändå är där i samband med kurser.

Mer info om privata healingsessioner hittar du här ->

Jag måste också få berätta lite om en nyutvecklad kurs, som känns väldigt spännande! Jag har tidigare erbjudit en kurs i självkänsla och egenvärde. Vid ett tillfälle nere på Österlen var det bara en anmäld till steg 2 av denna kurs, och jag erbjöd då henne en fokus på privat coaching under två dagar, så att vi skräddarsydde det hela efter just hennes behov. Ur dessa två dagar av samspel utvecklades en hel metod för eget dagligt arbete med den personliga utvecklingen och tillväxten, och jag insåg genast att den tidigare erbjudna kursen behövde förändras, eftersom detta var betydligt mera kraftfullt. Jag insåg också att detta system inte bara var tillämpligt på problem med självkänsla och egenvärde, utan på i princip vilken typ av inre arbete som helst.

Så… sagt och gjort! Det tidigare kursformatet skrotades, och jag utvecklade istället en helt ny fyradagarskurs, som jag har kallat Inkaguldet inom dig – bli din egen livscoach. Och det är precis vad det handlar om – att ge en uppsättning verktyg, från flera olika inriktningar och som också kan kompletteras med sådana verktyg och tekniker som deltagaren redan har i sin egen ”verktygslåda”, och ett fullt utvecklat system för att arbeta med dem. För att identifiera och kartlägga områden att jobba med, för att välja verktyg eller en kombination av verktyg, för att konkret mäta de egna framstegen, och för att kunna peppa och motivera sig själv. Hänsyn har också tagits till att kunna passa in det inre arbetet i sin vardag och att etablera det som en regelbunden vana. Det bygger till stor del på det inre arbete jag själv har gjort, med mig själv och mina egna utmaningar genom åren (och de har varit många!), så jag vet av egen personlig erfarenhet att det faktiskt fungerar. Och det känns oerhört roligt att nu få tillfälle att del med sig av det till andra! Jag tror också att det finns en ny bok i detta, som nog kommer så småningom.

Mer info om den nya kursen hittar du här ->

Stockholm:
12-13/2: Inkamästarnas arv steg 1
19-20/2: Inkamästarnas arv steg 2
26-27/2: Inkamästarnas arv steg 3
5-6/3: Inkamästarnas profetior
12-20/3: Juan & Ivan Nuñez del Prado – se Inka Spirits hemsida
14-15/5: Inkaguldet inom dig: bli din egen livscoach, start
21-22/5: Inkaguldet inom dig: bli din egen livscoach, forts.
28-29/5: Inkamästarnas arv steg 1
5-6/6: Inkamästarnas arv steg 2
11-12/6: Inkamästarnas arv steg 3
16-17/7: Inkamästarnas profetior
30-31/7: Kraftplatsworkshop

Österlen:
2-3/4: Inkamästarnas arv steg 1
4-5/4: Inkamästarnas arv steg 2
6-7/4: Inkamästarnas arv steg 3
2-3/7: Inkamästarnas arv steg 1
4-5/7: Inkamästarnas profetior
6-7/7: Kraftplatsworkshop
3-4/9: Inkamästarnas arv steg 1
5-8/9: Inkaguldet inom dig: bli din egen livscoach

Umeå:
14/4: Föredrag
15/4: Privata healingsessioner
16-17/4: Inkamästarnas arv steg 1

Falun:
7-8/5: Inkamästarnas profetior

Island:
18-25/6: Internationell konferens – se extern hemsida

Varmt välkommen!

Tragiskt nog blev jag inte förvånad när jag fick höra att ett dåd av det här slaget nu hade inträffat på svensk mark, det var nästan bara en tidsfråga. Och även om jag aldrig skulle komma på tanken att sympatisera med den sortens metoder kan jag ändå på någon nivå förstå. Främlingsfientligheten i hela Europa, även här i Sverige, har ökat och blivit mera offentlig, partier som SD tar sig in i Riksdagen, ditröstade av helt vanliga svenskar, misstänksamhet och rädsla gentemot både judar och muslimer har blivit tydligare och det tecknas nidbilder av profeten Muhammed vilket i min åsikt faktiskt är precis så respektlöst som många muslimer anser. Även om vi inte delar en annan människas trosuppfattning bör vi respektera den och dess föreskrifter. Är det då egentligen så konstigt, mitt i allt detta, att våldsamma motreaktioner uppstår? Vilket i sin tur leder till ytterligare rädsla och misstänksamhet gentemot islam, och så blir det en enda ond cirkel av det hela. Och den måste brytas.

Vi kan inte göra så mycket åt jihadläger i Afghanistan eller andra sådana företeelser, men vi kan däremot se till oss själva och våra egna reaktioner och attityder. Den delen av den där onda cirkeln råder vi över. Och då gäller det att först och främst komma ihåg att de allra flesta muslimer bestämt tar avstånd från våldshandlingar av det här slaget. Självmordsbombare må vara väldigt synliga i media, av förklarliga skäl, men de representerar en klar minoritet.

Detta handlar egentligen inte om religion. Det handlar om arga, besvikna, desillusionerade människor som använder sig av konceptet jihad för att få utlopp på något vis för dessa känslor av maktlöshet, vrede och sorg, och för att försöka uppnå en känsla av personligt hopp och personlig kraft. Metodiken är enormt missriktad, men jag kan förstå känslorna bakom och också känna en enorm empati och sorg för dessa individer som inte har hittat någon annan utväg, någon annan kanal för sin smärta och sina rädslor. Vem av oss har inte någon gång i livet känt på det viset, även om vi aldrig skulle komma på tanken att spänna på oss en bältesbomb och ta med oss oskyldiga människor in i döden? Agerandet som sådant är väldigt svårt att förstå, men det är däremot inte känslorna som ledde dit.

Så låt oss skänka en tanke och sända empati, kärlek och ljus till alla parter i detta. Till Taimour Abdulwahab och den smärta, rädsla, vrede och maktlöshet han måste ha känt för att ha drivits till detta, till hans nära och kära för vilka det inträffade förmodligen är obegripligt och vilkas sorg måste vara ofantlig, till alla de muslimer som nu fruktar att misstron och fientligheten gentemot dem nu kommer att öka ännu mer och som är lika oskyldiga offer i detta som alla andra, och till alla oss andra som kanske inte känner oss lika trygga på Stockholms gator längre.

Det inträffade är en tragedi för alla parter. Låt oss komma ihåg det och inte hemfalla åt rädsla, misstänksamhet, fientlighet eller låta enskilda individers handlingar prägla vår syn på en hel folkgrupp, vare sig i handling eller tanke. Låt oss istället fokusera ännu starkare på harmonisk samverkan, respekt för varandra, stöd till varandra samt öppna hjärtan gentemot varandra, oavsett hur lika eller olika vi må vara. Då kan vi börja bryta vår egen del av den onda cirkeln.

Mitt uppe i allt julfixande håller jag på och skriver klart bok nummer två, som har arbetsnamnet Inkamästarnas profetior, jobbar på att översätta Jörgen I Erikssons Runmagi & shamanism 2.0 till engelska, och ska snart ta mig an att översätta Lynne McTaggarts The Field till svenska. Vilket för mig är ytterligare skäl till tacksamhet – att ha arbete att ägna mig åt! Efter busskraschen i Peru för två år sedan, då jag inte kunde arbeta på ett bra tag på grund av skadorna, har det varit en tuff tid på jobbfronten. Det momentum jag hade byggt upp med inkommande jobb stannade upp när jag själv blev tvungen att stanna upp, så även efter att jag blivit fullt återställd var det svårt att få nya uppdrag och jag är oerhört tacksam för att det har börjat rulla på lite igen!

En annan sak jag är väldigt tacksam för är hela det internationella nätverket av paqos, utövare av Inkatraditionen. En underbar grupp människor som jag verkligen uppskattar djupt. En gång om året får vi alla tillfälle att ses, vid de internationella paqokonferenser som anordnas i olika länder varje år. 2011 är det Islands tur att agera värdland, och det har nu börjat komma in en del information om den konferensen, som arrangeras av våra kollegor i Danmark. De har skapat en hemsida för konferensen på www.aynisummit.com, som man gärna kan ta en titt på om man är nyfiken och/eller funderar på att vilja delta!

Jag vill passa på att önska er alla en riktigt God Jul lite i förskott, fylld av glädje, värme, gemenskap, skratt och tacksamhet!

23-24 oktober Stockholm: Inkamästarnas arv steg 1
6-7 november Stockholm: Inkamästarnas arv steg 2
13-14 november Stockholm: Inkamästarnas arv steg 3
20-21 november Falun/Borlänge: Inkamästarnas arv steg 3
27-28 november Stockholm: Inkamästarnas profetior
4-5 december samt 11-12 december Stockholm: Inkaguldet inom dig: bli din egen livscoach

Inkamästarnas arv-kurserna samt Inkamästarnas profetior fokuserar specifikt på just Inkatraditionens läror och verktyg. Steg 1 ger alla de grundläggande kunskaperna och byggstenarna, som man sedan kan bygga på med steg 2 och 3 samt profetiorna för de som vill veta mer, få fler verktyg och gå djupare in i traditionen.

Inkaguldet inom dig: bli din egen livscoach lär ut en del verktyg från Inkatraditionen men även från andra traditioner och inriktningar, och fokuserar mera på ett övergripande system för att lyckas jobba på egen hand med sin personliga utveckling – ett system inom vilket man kan använda sig av vilka specifika verktyg man själv vill. De verktyg som lärs ut på kursen är till för att antingen ge en ”start-verktygslåda” för de som just ska påbörja sin egen inre resa, eller för att komplettera och ytterligare utvidga den befintliga ”verktygslådan” för de som redan har påbörjat sitt inre arbete. Det är denna verktygslåda som man sedan har med sig och väljer ur när man ska jobba på egen hand enligt det tillvägagångssätt eller system som kursen lär ut och hjälper dig att komma igång med. Systemet hjälper dig att både kartlägga och strukturera ditt eget inre arbete, och konkret mäta dina framsteg.

Alla detaljer om kurserna samt priser, anmälningsinformation osv, hittar du på www.inkamastarnasarv.se/kurser.htm!

Jag har en paqokollega och väninna som just nu genomgår en extremt kämpig period i sitt liv, med en konfliktfylld situation som nästan är henne övermäktig. Jag gör mitt bästa för att stötta henne på distans, och tänker då också naturligtvis en hel del på henne och hennes situation, och på sådana kämpiga perioder ur mitt eget förflutna.

Jag har noterat det många gånger tidigare, men just idag kom det till mig extra starkt, hur oerhört viktiga de där skedena i våra liv kan vara om vi har tillförsikt nog att uppmärksamma de gåvor som de också bär med sig, även om de ibland kan vara svåra att upptäcka mitt i allt kaos. Ibland är det först i samband med de där riktiga kriserna i våra liv som vi verkligen upptäcker vilken enorm inre styrka vi har, egentligen, och hur mycket vi faktiskt klarar av – långt mer än vi själva trodde, i många fall. Det är få saker som har så stor potential att få oss att upptäcka vår inre kraft och styrka och komma till insikt om vår egen kapacitet.

Det kanske kan låta som rena floskler och vara till klen tröst när man står där mitt uppe i sin djupaste livskris, och ofta ser vi inte de där gåvorna förrän vi har kommit igenom det hela och tittar i backspegeln. Men alla som framgångsrikt har tagit sig igenom ett sådant skede i livet vet att de perioderna oftast är långt mer transformerande än de skeden då allt går sin gilla gång eller då vi har vind i seglen. Vi kommer ut på andra sidan krisen som andra människor än de vi var innan, och vi har en möjlighet att själva välja vad vi vill fokusera på – att betrakta oss själva som hjälplösa offer för situationen eller en annan människa, eller att se, omfamna och vidareutveckla den styrka som vi visade konkret och ovedersägligt prov på då vi ju faktiskt lyckades ta oss igenom det hela. Och om vi kan lyckas minnas det sistnämnda tills nästa gång kan vi hämta styrka ur den tidigare erfarenheten, och låta det minnet ge oss hopp och stärka vår uthållighet. Då låter vi krisen skänka oss sin gåva och då växer vi.

När det gäller min väninna vet jag redan att hon har så ofantligt mycket mer styrka och kraft än hon tidigare själv har kunnat inse och ta till sig. Och på senare tid har hon även börjat förstå det själv, vilket glädjer mig något så oerhört! Och jag känner mig helt övertygad om att hon både kommer att ta sig igenom den kris som just nu pågår i hennes liv, och att detta kommer att transformera henne på så många och så djupa plan. Jag tror att hon nu äntligen kommer att lyckas bryta sig igenom de barriärer och allt det gamla bagage som under så många år har hållit henne tillbaka. Det som pågår just nu är helt enkelt en kraftig växtvärk. På just det viset kan vi alla välja att betrakta de där kämpiga situationerna som vi väl alla ställs inför i våra liv. Och gör vi det så tror jag att vi verkligen optimerar våra möjligheter att just växa genom kriser!

Egentligen borde jag väl inte vara förvånad – bilden av SD präglas inte längre av fradga-tuggande skinnskallar med swastikas på armen, utan av städade och propra profiler, och i frågor som inte har med invandring och/eller religion att göra har valprogrammet varit snyggt tillrättalagt. Det har sett ut, när man tittar på övriga frågor, som om detta är ett parti som verkligen vill värna individens välfärd. Och då är det nog väldigt lätt att glömma att detta tydligen enbart gäller svenskfödda utan några utländska släktled bakåt i anorna, och bland dessa svenskfödda endast de som inte bekänner sig till islam.

I ett yttrande idag påstod enligt Aftonbladet en av SD:s profiler (Kent Ekeroth) att man inte kan vara både troende muslim och svensk, vilket i min åsikt grundar sig på en djup okunnighet av ganska skrämmande proportioner. Som ni nog alla vet är jag inte själv muslim, men jag vill däremot bestämt hävda att det inom islam finns enorm skönhet och visdom, och en gedigen andlig vägledning, precis som inom alla andra religioner och trosinriktningar. SD förknippar uppenbarligen islam enbart med sådana extremistiska yttringar som står att finna inom nästan vilken religion eller trosinriktning som helst (möjligtvis med undantag för buddhismen, där jag inte kan erinra mig några exempel på rak arm). Extremism har varken med religion eller kultur att göra, det har med den enskilde individen att göra, och är bara en av många möjliga yttringar för inre, och oftast förträngda, rädslor och smärtor av olika slag. Och kampen med dessa inre faktorer, den jungianska skuggan i vårt omedvetna, är något som vi alla har genomgått och/eller kommer att gå igenom, på ett eller annat sätt. Oavsett religion eller kultur. Den inre processen utgör en ofrånkomlig och viktig del av den mänskliga resan som varje individ företar, under en eller kanske många livstider.

Visserligen tror jag att det kan tjäna ett konstruktivt syfte att sådana här politiska strömningar ”kommer ut ur garderoben”. Att ha röster av det här slaget i vår egen riksdag kanske är det som krävs för att vi ska vakna upp ordentligt och tänka till. För att vi ska ta aktiv ställning för inte bara tolerans, utan respekt och samhörighet bortom kulturella och religiösa ramverk. Och just nu, i och med detta riksdagsval, är det uppenbarligen våra muslimska bröder och systrar som verkligen kommer att behöva allas vårt stöd, eftersom det primärt verkar vara mot dem som SD:s främlingsfientliga propaganda riktar sig. Och det är nu vi verkligen behöver komma ihåg, och umgås med tanken, att vi faktiskt alla är bröder och systrar, att alla kunskapsläror leder till andlig utveckling och tillväxt, att alla kulturer har skönhet och visdom att erbjuda, att det som förenar oss är långt mer och långt viktigare än det som ytligt sett skiljer oss åt, och att det är genom harmonisk samverkan bortom dessa skenbara gränser som vi som släkte verkligen kan berika och stärka varandra i vår mänskliga evolution.

Kanske är det så att motsatsen till allt detta behövde bli mera synligt och få större utrymme för att vi alla ska vakna upp och komma till insikt om det? Främlingsfientlighet och polarisering mellan kulturer och religioner är inte längre något som döljer sig under ytan här i Sverige, nu stirrar det oss rakt i ansiktet och talar till oss från det offentliga rummet. Låt oss hoppas att det kan tjäna som en väckarklocka, så att detta kan få konstruktiva konsekvenser. Och om så är fallet kan jag rikta ett tack till SD för att de så starkt belyser och lyfter fram en världsåskådning och människosyn som de flesta av oss nog strävar efter att lämna bakom oss, så att det blir lättare för oss att se och arbeta med eventuella rester av sådana åsikter och känslor inom oss själva. Och ett sådant inre arbete betyder oerhört mycket för den egna utvecklingen, i min åsikt.

En paqo förväntas ju dock vara lite tålig och inte låta sig hindras av väder och vind. I Peru dansas det högt uppe på en glaciär i flera dygn under den årliga Q’olloritifestivalen, vilket får våra frusna ansikten och istappar i håret att se ut som en riktig barnlek. Och jodå, vi klarade det utan knot, och det kaffe som följde efter att vi kommit in igen smakade alldeles extra gudomligt.

Härnäst bär det av till Falun, för en tvåa, och det ska bli väldigt roligt att få återse den gruppen igen, samt Jessica som är den lokala arrangören. Sedan dimper Juan och Ivan ner från Peru igen och är här i 10 dagar, vilket också ska bli enormt roligt. Det är inte utan att jag saknar grabbarna grus rejält mellan gångerna, de är verkligen familj i ordets sanna bemärkelse.

Under lite lugnare stunder, då jag inte undervisar eller skriver, och inte har en massa peruaner som dräller omkring här hemma och rensar kylskåpet, småplockar jag lite med ett nytt översättningsprojekt på uppdrag av Jörgen I Eriksson, en av våra främsta auktoriteter när det gäller samisk shamanism. Och så håller jag på och plöjer mig igenom den ovanligt stora mängd dvd-filmer som min far i USA skickade i julklapp. Flera boxar av Star Trek Enterprise och Star Trek Voyager, den lite nyare Star Trek-filmen som kom förra året samt en inspelning av sista Broadwayföreställningen av musikalen ”Rent”, som är en av mina favoriter genom alla tider. Så som ni kanske märker är jag ”Trekkie”, ”Rent-head” och musikalfreak. Och så tycker jag att det är väldigt kul med Melodifestivalen också (vilket man ju inte får erkänna offentligt, men det gör jag i alla fall), där årets riktigt stora behållning måste vara Dolph Lundgrens sanslöst roliga parodi på sig själv. Vem hade anat att han kunde uppbåda så stor självdistans? Starkt jobbat!! Och för övrigt kommer jag att rösta på Darin nästa helg – avskalat och intimt utan en massa utspökade kostymer eller stereotypisk schlagerkoreografi, med massor av känsla och guld i strupen. Heja!

Jag börjar komma igång ordentligt med att skriva på nästa bok, vars arbetstitel är Inkamästarnas profetior. Precis som titeln antyder handlar den om just de profetior som inte bara Mayafolket, utan även Inkas, har inför 2012 och nästa steg i människans utveckling. Högst personliga upplevelser och reflektioner varvas med fakta om profetiorna och våra möjligheter att förbereda oss för och hänga med i denna nästa utveklingsfas, och naturligtvis kommer det att finnas konkreta tips och övningar för att hjälpa till med detta. Skrivandet pågår för fullt, och sedan får vi helt enkelt hoppas att förlaget vill ha boken, också!

Jag har också schemalagt ett antal kurser för våren och sommaren nu, i Stockholm, Falun/Borlänge och på Österlen. Det blir workshopsteg 1-3 som fanns redan tidigare, men också de nya 2-dagarskurserna steg 4, som handlar om just profetiorna, Kraftplatsarbete, samt Självkänsla & egenvärde steg 1 och 2. Riktigt roligt ska det bli!

Juan och Ivan kommer också tillbaka till Sverige snart, närmare bestämt mot slutet av mars. De kommer då att hålla sina 4 workshopsteg i Stockholm, och det ska bli underbart att ses igen!

Annars ägnar jag mig just nu mest åt att sitta och leta på nätet efter en ny whiteboard som inte kostar tusenlappar. Min befintliga är alldeles för liten och står på ett rangligt stativ som bara rasar omkull hela tiden, och nu har jag ledsnat ordentligt på det. Min goda väninna Irene ska flytta ner till södra Sverige och hade en att sälja, men den rök innan jag hann reagera, så det var tydligen inte meningen att jag skulle ha den. Jakten fortsätter….

När jag kom tillbaka till Stockholm anslöt jag på Centralen med vår kollega Dorthe från Danmark, som just kom in med flygbussen från Arlanda för att hälsa på i några dagar, och det var alldeles underbart att se henne och tillbringa lite tid med henne! Hon var en av dem som var med oss i Peru i vintras, då olyckan utanför Caral inträffade, och en av dem som efter olyckan var med i vår lilla grupp som linkade oss vidare, halta och lytta med mitellor och kryckor, till Ollantaytambo, Machu Picchu och Cuzco, så vi hade delat mycket och knutit väldigt starka band. Vi hade en lugn vecka här i Stockholm, träffade de andra som var med i olyckan och utbytte tankar och läkeerfarenheter, tittade på bilder från resan, gick på Naturhistoriska muséet och såg utställningen om Floresmänniskan samt en film om svarta hål på Cosmonova, och tog lite promenader i lugn och ro ute i naturen på Järvafältet.

Nu bär det snart av till Österlen igen, denna gång för en workshop 1, en workshop 4 och en workshop om självkänsla och egenvärde. De två sistnämnda håller jag för första gången, så det ska bli väldigt spännande! Fyran är en lätt adaption av Juans fyra, medan den om självkänsla och egenvärde är utvecklad på egen hand. Det är så många i vårt land som har problem just med självkänslan, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på jantelagen och att alla hela tiden ska passas in i någon sorts allmän mall, och det blockerar den personliga kraften, glädjen och välbefinnandet, så det känns som ett angeläget tema att jobba med. Jag har själv varit där och lyckats, på egen hand, att lösa upp den problematiken, så nu hoppas jag på – och tror – att andra också kan bli hjälpta av samma tankesätt och verktyg som hjälpte mig.

Det är också alltid härligt att komma ner till Österlen. Näckrosen kursgård ligger mitt ute i skogen utanför Gärsnäs, nära Gyllebosjön, och det är en väldigt naturskön plats och underbart med hunden och katterna som springer omkring där på gården medan Nea, som driver stället, fixar och donar med allting och lagar väldigt god mat, dessutom. Så man är väl omhändertagen och känner sig alltid väldigt välkommen! På fredag bär det av, och sedan är det workshops lör-sön, mån-tis samt ons-tor.