Jag pratar ogärna politik, men det är verkligen med sorg i hjärtat som jag ser Sverigedemokraterna ta plats i Sveriges riksdag. Och ett mått av bestörtning.
Egentligen borde jag väl inte vara förvånad – bilden av SD präglas inte längre av fradga-tuggande skinnskallar med swastikas på armen, utan av städade och propra profiler, och i frågor som inte har med invandring och/eller religion att göra har valprogrammet varit snyggt tillrättalagt. Det har sett ut, när man tittar på övriga frågor, som om detta är ett parti som verkligen vill värna individens välfärd. Och då är det nog väldigt lätt att glömma att detta tydligen enbart gäller svenskfödda utan några utländska släktled bakåt i anorna, och bland dessa svenskfödda endast de som inte bekänner sig till islam.
I ett yttrande idag påstod enligt Aftonbladet en av SD:s profiler (Kent Ekeroth) att man inte kan vara både troende muslim och svensk, vilket i min åsikt grundar sig på en djup okunnighet av ganska skrämmande proportioner. Som ni nog alla vet är jag inte själv muslim, men jag vill däremot bestämt hävda att det inom islam finns enorm skönhet och visdom, och en gedigen andlig vägledning, precis som inom alla andra religioner och trosinriktningar. SD förknippar uppenbarligen islam enbart med sådana extremistiska yttringar som står att finna inom nästan vilken religion eller trosinriktning som helst (möjligtvis med undantag för buddhismen, där jag inte kan erinra mig några exempel på rak arm). Extremism har varken med religion eller kultur att göra, det har med den enskilde individen att göra, och är bara en av många möjliga yttringar för inre, och oftast förträngda, rädslor och smärtor av olika slag. Och kampen med dessa inre faktorer, den jungianska skuggan i vårt omedvetna, är något som vi alla har genomgått och/eller kommer att gå igenom, på ett eller annat sätt. Oavsett religion eller kultur. Den inre processen utgör en ofrånkomlig och viktig del av den mänskliga resan som varje individ företar, under en eller kanske många livstider.
Visserligen tror jag att det kan tjäna ett konstruktivt syfte att sådana här politiska strömningar ”kommer ut ur garderoben”. Att ha röster av det här slaget i vår egen riksdag kanske är det som krävs för att vi ska vakna upp ordentligt och tänka till. För att vi ska ta aktiv ställning för inte bara tolerans, utan respekt och samhörighet bortom kulturella och religiösa ramverk. Och just nu, i och med detta riksdagsval, är det uppenbarligen våra muslimska bröder och systrar som verkligen kommer att behöva allas vårt stöd, eftersom det primärt verkar vara mot dem som SD:s främlingsfientliga propaganda riktar sig. Och det är nu vi verkligen behöver komma ihåg, och umgås med tanken, att vi faktiskt alla är bröder och systrar, att alla kunskapsläror leder till andlig utveckling och tillväxt, att alla kulturer har skönhet och visdom att erbjuda, att det som förenar oss är långt mer och långt viktigare än det som ytligt sett skiljer oss åt, och att det är genom harmonisk samverkan bortom dessa skenbara gränser som vi som släkte verkligen kan berika och stärka varandra i vår mänskliga evolution.
Kanske är det så att motsatsen till allt detta behövde bli mera synligt och få större utrymme för att vi alla ska vakna upp och komma till insikt om det? Främlingsfientlighet och polarisering mellan kulturer och religioner är inte längre något som döljer sig under ytan här i Sverige, nu stirrar det oss rakt i ansiktet och talar till oss från det offentliga rummet. Låt oss hoppas att det kan tjäna som en väckarklocka, så att detta kan få konstruktiva konsekvenser. Och om så är fallet kan jag rikta ett tack till SD för att de så starkt belyser och lyfter fram en världsåskådning och människosyn som de flesta av oss nog strävar efter att lämna bakom oss, så att det blir lättare för oss att se och arbeta med eventuella rester av sådana åsikter och känslor inom oss själva. Och ett sådant inre arbete betyder oerhört mycket för den egna utvecklingen, i min åsikt.
Inkamästarnas arv, Anna Southerington 