Så här under Prideveckan…

Själv är jag obotligt hetero (jodå, jag har provat samma kön – faktiskt – men för min del var det helt ointressant eftersom det saknades för mig viktiga anatomiska aspekter *blink*), men med tanke på min bakgrund inom teater- och musikalvärlden, samt min stora förkärlek till Eurovision Song Contest, förvånar det väl knappast någon att jag har många vänner som är homo- eller bisexuella. Inkatraditionen har mig veterligen inga synpunkter på detta, utom Juan som är ett barn av sin machismokultur och ibland av ren okunskap kan slänga ur sig småkorkade (dock aldrig dömande, viktigt att poängtera) uttalanden, och vi har traditionsbröder och -systrar som hör till hbt-gruppen. Det är ingen som tänker eller reagerar på det, vilket i min åsikt är precis som sig bör. Det är inte ens sexuella läggning som är det viktiga, utan människan själv och den individ man är. Däremot finns det ju andra traditioner som emellanåt har mycket starka synpunkter i frågan, och bland annat har jag stött på kristna hbt-vänner som känner sig utstötta och oaccepterade som de är.

Med det i åtanke ville jag ta ett ögonblick för att rekommendera / tipsa om Liberala Katolska Kyrkan. Här i Stockholm finns det en liten och mycket trevlig församling, S:t Mikael och alla änglars, på Flottbrovägen på Stora Essingen, och det finns även församlingar eller centra i Göteborg, Lund, Norrköping, Uppsala, Västerås, Avesta och Otterbäcken. Hit är alla välkomna, oavsett bakgrund, trosuppfattning, etnisk tillhörighet eller sexuell läggning. Alla får ta emot sakramenten, och ingen döms eller fördöms. LKK i Sverige har dessutom i dagarna gått ut med ett yttrande där de förklarar att om regeringen beslutar sig för att samkönade äktenskap ska tillåtas, så står kyrkan beredd att genomföra sådana vigslar.

Personligen anser jag att detta är ett mycket stort steg i rätt riktning, och vill ge en eloge till LKK för detta ställningstagande.  Jag vill också tipsa alla hbt-personer med en dragning till kristendomen om att de är välkomna där, och att de accepteras precis som de är.

Detsamma gäller naturligtvis vår egen andinska tradition, såväl som många andra trosinriktningar och andliga vägar, men inom kristendomen är detta ännu så länge tillräckligt ovanligt för att vara anmärkningsvärt, vilket är skälet till att jag ville nämna det här. Så om du är intresserad av LKK, vare sig du är hbt-person eller inte, ta gärna en titt på www.lkk.se!

Read Full Post »

Malta, Elizabeth Jenkins m m

Då är jag hemma igen, efter den internationella konferensen i Spanien, en tur till Malta samt en helt ny healingworkshop med Elizabeth Jenkins. Spanien har jag ju redan berättat om i ett tidigare dagboksinlägg.

Malta var, som alltid, underbart. Jag brukar resa dit minst en gång om året för att ladda batterierna, njuta ordentligt av Pachamama, Inti Tayta (Fader Sol) och ñusta Medelhavet samt hämta inspiration. Malta har de äldsta fristående templen i världen, och hela den pyttelilla ön bara kryllar av megalitiska tempel – mängden står inte alls i proportion till öns storlek. I sina glansdagar omkring 5000-3500 f.Kr. måste det ha varit som rena fyrbåket energimässigt i Medelhavet, med denna högt utvecklade och uppenbarligen extremt andligt dominerade kultur. Kanske var det ur detta som berättelserna om Atlantis härstammade? Dr Anton Mifsud m fl lägger åtminstone fram en hel del både övertygande och ”oflummiga” argument för den hypotesen i sin bok ”Echoes of Plato’s Island”, och att hela ön är laddad känner vem som helst med minsta gnutta av känslighet för sådant. Dessvärre fanns det inget skriftspråk, åtminstone inget som är bevarat till våra dagar, så det är svårt att veta mer exakt vad som försigick i alla dessa tempel. Det som är uppenbart är djuroffer, eftersom sådana offerplatser har hittats, och en vördnad för både den manliga och den kvinnliga principen, troligtvis ur fruktbarhetsperspektiv, baserat på ett stort antal gudinnefigurer och fallosar vid tempelplatserna. Det underjordiska tempelkomplexet vid Hal Saflieni tyder även på orakelverksamhet, shamansk aktivitet och drömresor av olika slag, och statyetten ”den sovande damen” kan med lätthet tolkas som en prästinna eller kvinnlig shaman som ägnar sig åt just drömresor.

Mina egna favorittempel är just hypogeum vid Hal Saflieni, som är oerhört vackert och stämningsfullt, närbelägna Tarxien, dubbeltemplet Hagar Qim och Mnajdra samt Ggigantija på systerön Gozo. På dessa platser finner jag inspiration, kommunikation och förstärkt kontakt med Moder Jord, de fyra elementen och de tre världarna. Jag har haft många märkliga och starka upplevelser där, och passar på att be om vägledning i olika frågor när jag är där. En del av askan från min förre kattföreslagare finns i Ggigantijas väggar, precis ovanför en av altarplatserna – där känner jag verkligen att han blev återbördad till Moder Jords välkomnande famn.

Just den feminina, läkande kraften är mycket stark på Malta, men många glömmer den enorma manliga kraft som Fader Sol bidrar med – om man verkligen känner efter, och väljer att bortse för ett ögonblick från att Malta är så starkt förknippat med gudinnekulter i moderna tolkningar, känner man att det faktiskt är en mycket stark yanantin, en harmonisk samverkan mellan olika faktorer, i det här fallet manligt och kvinnligt. Det kvinnliga är mycket starkt, Moder Jord-energin känns till och med tydligt i havet runt Malta, men om man sedan skiftar sin uppmärksamhet uppåt känner man det manliga lika tydligt. Det är som en axis av yanantin, som sträcker ut sig vertikalt och sprider yanantinkraften över hela området. Kanske är det på grund av denna styrka som varken saracener eller nazister har lyckats inta detta pyttelilla örike, som skenbart har så få möjligheter att försvara sig mot sådana enorma fiendestyrkor.

Två veckor på Malta var hur som helst välkomna. Jag har besökt och arbetat med templen i vanlig ordning, trätt djupt in i Moder Jords famn vid ett återbesök till grottan Ghar Dalam, badat mycket och låtit mig omfamnas av den underbara ñusta Mediterraneo, umgåtts med delfiner, sjölejon och papegojor, ätit gott på den lilla favoritrestaurangen Blondino’s, avnjutit islatte under strategiskt placerade parasoller, och läst en hel del. Jag träffade också på en mindre vänligt sinnad manet som brände till mig i sidan, men med hjälp av ñustans läkekraft och en rejäl klick aloe vera med tea treeolja försvann brännmärket på bara ett par timmar.

Direkt efter hemkomsten anlände Elizabeth Jenkins, som i år bjöd på en helt ny healingworkshop på fyra dagar. Spännande och roligt! Hennes fokus låg på det faktum att man inte kan ge det man inte har, så vi tillbringade ganska mycket tid med att jobba med oss själva, och det är en inriktning som jag helt instämmer i. Om man börjar projicera eller gå in i affekt med klienten blir man inte en särskilt effektiv healer. En del av det hon erbjöd var helt nytt, medan andra saker utgjorde välkommen och nyttig repetition. Sedan har hon i vanlig ordning släpat med mig in i bastun i vår brf, vilket jag alltid fasar för. Hon älskar värme och hetta, medan jag är känslig för värme, så det brukar sluta med att hon strålar och jag svimmar! Den här gången fick hon sitta där och trona på översta laven och ösa på med ångan, medan jag låg på golvet så nära dörrspringan som möjligt – det måste ha varit en ganska komisk syn. Men jag tog mig igenom det utan att tuppa av! Jag fick också en mycket uppskattad födelsedagspresent (jag fyllde år dagen efter hennes ankomst). Hon hade med sig en massa mesatyger, och jag ville ha en större duk att svepa in despachos i innan offrandet av gåvan. Hon hade en större duk, som dessutom var antik och mycket ovanlig i mönstret, så den var rejält dyr. Men det var den värd, så den skulle jag ha. Tji fick jag när jag försökte betala för den – jag blev bara bemött av ett stort leende och ett ”Happy birthday!” Jag hade redan fått en flaska gott vin och mitt favoritbodybutter från Body Shop av henne, så det blev verkligen en överraskning och jag blev både rörd och väldigt glad!

Nu får jag det lite lugnare ett tag, vilket känns väldigt välkommet. Jag har lämnat hela augusti vidöppen i kalendern, och ska bara jobba i lugn takt på ett par översättningar innan jag börjar kuska land och rike runt igen i början av september, följt av Peru och Bolivia i november och december. En god vän firar 40 år om ett par veckor, och jag ska också bjuda in till lite eget firande eftersom det inte blev någon födelsedagsfest i år pga Eizabeths workshops, och jag brukar annars ta tillfället i akt att samla ihop alla vännerna med födelsedagen som perfekt ”ursäkt”. I övrigt ska jag bara njuta av balkongen, leka med katten, ta promenader ute på Järvafältet och i Hanstaskogen, läsa fantasyromaner, kanske röja igenom och rensa ut i garderober och förråd, och annat sådant som jag annars har svårt att hinna med. Det ska bli jätteskönt! Jag ska också passa på att offra ett par despachos, en som tack för det år som har gått och en annan inför det år som kommer. Så det blir en härlig augusti!

Read Full Post »