Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2008

Oj, nu är jag trött – men lycklig! Jag har just kommit hem från den fjärde årliga internationella konferensen för utövare av Inkatraditionen, som i år hölls i Granada, Spanien, och det har varit fantastiska dagar!

Vi här i Inka Spirit Sverige ingår i ett internationellt nätverk som heter Tawantin, och varje år träffas vi från alla de olika länderna för att uppleva årets värdland, ha möten om våra internationella samarbeten och brobyggen, och naturligtvis också för att umgås och ha väldigt, väldigt roligt tillsammans. Förra året var det vi i Sverige som höll i konferensen, i Stockholm och Uppsala, och i år var det alltså Spanien med bas i Granada och en heldag i Córdoba.

Årets tema var harmoni, samarbeten och brobyggen mellan de tre abrahamitiska världsreligionerna, alltså kristendomen, islam och judendomen, och då var detta den perfekta platsen. På medeltiden levde och frodades alla tre religionerna sida vid sida i området, för en tid helt utan konflikter, och det var detta som vi ville tona in oss på och ge näring till i form av vårt energiarbete med Inkatraditionens verktyg. Så vi besökte och arbetade energimässigt med den kombinerade moskén och katedralen samt synagogan i Córdoba, och även katedralen i Granada, diverse katakomber och underjordiska tunnelsystem, fick veta mer om sufismen och islam på arabiska institutet i Granada, tog del av den esoteriska symboliken inom alla tre religionerna i arkitekturen i Alhambra, där vi också höll en despachoceremoni (en traditionell andinsk offergåva), fick se medeltida dokument som påvisade de tre religionernas gemensamma rötter (dessvärre en förfalskning i just detta fallet, men syftet var gott och detta med gemensamma rötter i största allmänhet var ju alldeles sant), osv osv.

Dessutom tog vår värdinna Andrea med oss till en liten flamencorestaurang i en grotta uppe i bergen, vilket var en helt fantastisk kväll – dansarna var helt makalösa, jag har sällan skådat ett sådant fotarbete och de formligen sprutade energi och passion! Vi har naturligtvis också haft möten för organisatörerna från de olika länderna, och i år hade vi representanter från Peru, Spanien, Italien, Holland, Sverige, Norge, Danmark och USA. Vår norska kollega Nina hade vi inte träffat tidigare, så det var en riktigt stor glädje! Hon visade sig vara precis lika tokig som vi, så det blev en hjärtesyster direkt. Representanten från Grekland skulle också ha varit med, men blev sjuk i sista stund, men henne får vi träffa nästa år eftersom hon då ska arrangera konferensen med Grekland som värdland, vilket ska bli jättespännande och roligt!

De här konferensdagarna varje år är alltid utmattande, eftersom schemat alltid är intensivt och ingen av oss får våra åtta timmars sömn någon av nätterna, men de är också en riktig höjdpunkt varje år. Det är verkligen en internationell familj, och en sådan enorm glädje varje gång vi får ses, umgås, arbeta tillsammans med våra energiverktyg, planera gemensamma projekt, och vara både seriösa och oerhört flamsiga tillsammans. Det var dyrt i år, mycket på grund av att det t ex behövdes hyrda bussar till allting medan vi här i Stockholm förra året i stor utsträckning kunde utnyttja t-banan, men de här sammankomsterna är så oerhört värdefulla att det får vara en prioritering att ändå vara med. Det var bara tre av sju styrelsemedlemmar från Sverige som hade möjlighet att vara med, och den biten var väldigt tråkig, men vi hoppas på att det nästa år ska kunna bli lite billigare igen.

Hur som helst har det varit helt fantastiskt, och det blev många minnen för livet. Nu är jag hemma i några dagar, och sedan bär det iväg till Malta igen, dit jag försöker resa minst en gång om året. Jag har utvecklat en mycket speciell relation till de stenålderstempel som det formligen kryllar av på Malta och systerön Gozo, plus att jag älskar Malta i största allmänhet, så det ska bli underbart att komma ner dit igen. Nästan direkt efter Malta kommer Elizabeth Jenkins inflygande för sitt årliga besök till Sverige – hon var även med nu i Spanien, så jag och Susanna fick bära med oss en del av hennes mesadukar (tyger från Q’eros som används till en paqos speciella arbetsverktyg, mesan eller mischan) eftersom hon inte ville släpa på dem till Rumänien och England, som hon besöker innan oss, och lyckades precis klara av att hålla oss under RyanAirs ganska restriktiva maxvikter för bagage. Det blir en speciell workshop med henne i år, med fokus på healing, så det ska bli jättespännande!

Bilder från Spanien (klicka för större):

 

Read Full Post »